Johan Edvard Stenström
Konstnär
Johan Edvard Stenström f. 23/1-1870 i Västra Vingåker, Södermanlands län d. 13/2-1945. Konstnär, av många kallad Bergslagens mesta målare. Gift med Emma Vilhelmina Lundborg f. 26/11-1875 i Haraker, Västmanlands län d. 15/6-1959. (Dotter till Torparen Anders Lundborg i Nyängstorp och hans hustru Fredrika Sofia Ljung). Johan reste som 17 åring till USA, 27/9-1887. Vid sin vistelse där bodde han hos sin farbror Johan Olof Stenström och var den som fick lägga ihop ögonen på honom när han avled 17/3-1888 i Morganville, Clay Kansas. Arbetade i början med varjehanda, bl.a. arbetade han på en pyroteknisk fabrik där, han ägnade en stor del av sin fritid och raster åt att teckna av sina arbetskamrater m.m. Hans arbetsgivare upptäckte hans konstnärliga anlag och bekostade hans studier på en konstakademi i Chicago. Johan var även teater- och cirkusmålare där. Han vistades några år i New York också, där han lär ha gjort sitt intåg på en cirkuselefant. Kom tillbaka till Sverige 1897. Var sedan ända till 1918 anställd på en pyroteknisk fabrik i Tyresö.
Först efter det kastade han loss för att ägna sig helt åt konsten och flyttade 1918 till Vasselhyttan och började måla, framför allt landskap, gårdar och allra mest gamla bruk och hyttor, som idag är rivna men som hans målningar lämnar dokumentation om. Han utförde även en hel del beställningsarbeten bl.a. porträtt och många av hans verk har naturmotiv. I beställningsarbetena ingick även fond- och väggmålningar. Han målade där tillsammans med Ingemar Hasselblad.
Efter 6 år i Vasselhyttan flyttade Johan Edvard till Kopparberg där han byggde sig en villa efter vägen till Ställdalen alldeles norr om Lövnäs med utsikt över Olovsjön och blånande skogar i bakgrunden. Där blev han sedan bosatt till sin död 1945.Villan finns kvar än idag. I huset hade han sin ateljé där han iförd sin vita rock målade tavlor. Färger, dukar och övrigt konstnärsmaterial köpte han vid Ahlgrens färghandel där han gärna satt och pratade bort en stund. Till huset hörde en trädgård som han skötte med stor omsorg. Han var bl.a. intresserad av äpplen och hade flera sorter som han kunde namnen på. En bror till honom var ju trädgårdsmästare och detta yrke har gått i arv till hans brors barn. En hönsgård fanns också på tomten samt vid ett tillfälle en gris. Denna gris blev med tiden ganska tam och följde Stenström var han gick. Grisen överlevde tre jular men den fjärde julen passade hans hustru Emma på att slakta grisen när Johan var borta. Stenström åt dock inte av fläsket. Enligt uppgift skall han också ha haft en segelbåt på Ljusnarn. Mjölk köptes från Westlunds på Brusala. För att imponera på de yngre barnen använde han ibland en del engelska ord. Ett favoritställe var nere vid Garphytteån där han kunde ses med sitt staffli. Som många konstnärer hade Stenström svårt att ta betalt för sina verk. Att ekonomin ändå gick ihop får nog tillskrivas hans hustru Emma som var en ganska bestämd dam. När Stenström var på besök hos någon granne och det dröjde kunde det hända att hon kom och frågade "Är Stenström klar snart"?
Bergslagens mesta målare ur den synpunkten att få konstnärer har som han på dukar dokumenterat liv, leverne och järnhantering i bygden.
Anledningen till att han kom att bosätta sig just i den miljö han bosatte sig i vilket återspeglar sig i hans målningar av hytter, bruk, kvarnar m.m. Många av dessa motiv finns ej dokumenterat på annat sätt.
Sixten Rönnow har i sin bok Jernkontorets samlingar av bergshistoriska bilder yttrat följande: "En annan nu verksam bergslagsmålare är Johan Edvard Stenström (född 1870), delvis utbildad i Amerika. Bosatt i Kopparbergs bergslag, har han på ett betydande antal dukar återgivit karaktäristiska bruksmotiv därifrån och från Ramsbergs bergslag: Bångbro järnverk, även interiörer, Guldsmedshyttans bruk och gruvor, Högfors numera försvunna kopparverk, Storå hytta, Löa ödehytta, Ramsbergs och Utterbergs bruk. Stenström målar på ett vederhäftigt sätt såväl landskap som interiörer."
Johan Edvard Stenström deltog bl.a. i Sveriges allmänna konstförenings decemberutställning i Stockholm 1911. (Höstguld, Efter snöfallet), utställningar i Härnösand och Östersund 1913 samt Västerås konstförenings utställning av västmanländska konstnärers arbeten 1929 (När löven falla, Motiv från Ljusnarsberg, En gammal bergslagskvarn, En inkräktare hos bysmeden, Min moder m.fl. oljemålningar). En landskapsmålning av honom, "Solglöd" ägs av länsmuseet i Östersund.
År 1922 utgavs i serien Hembygdsböckerna, delen Västmanland 2. I denna bok finns 23 stycken vinjetter med motiv från Linde och Kopparbergs bergslag utförda av Stenström.
I Vasselhyttans bygdegård norr om Lindesberg finns fond- och väggmålningar gjorda av Johan Edvard Stenström. I Kopparberg inte bara målade han utan knåpade då och då ihop stora festfyrverkerier åt föreningar, bygden till trevnad.
Han skrev sin signatur JE Stenström där mittstrecket var gemensamt för J och E.
Nämnas bör också att Johan Edvard Stenström hade ett mycket känt sysslingbarn vid namn Karin Bergöö som sedan gifte sig med Carl Larsson. Johan Edvards farfar Olof Olofsson Stenström och Karins mormors far Lars Olofsson Stenström var syskon.
År 1975 i november anordnade kulturnämnden i Lindesberg i samarbete med Linde museum, Vasselhyttans bygdegårdsförening och Ljusnarsbergs konstklubb en utställning av bergslagsmotiv målade av Johan Edvard Stenström. Ett 60-tal oljemålningar, akvareller och teckningar ställdes ut i Vasselhyttans bygdegård och på Linde museum. Tavlorna hade på iniativ av Lotta och Lars Hagström lånats upp i bygden och även lånats från Jernkontoret i Stockholm. Utställningarna var mycket välbesökta.
Dödsfall
Johan Stenström
Kopparberg
Korset ristas idag över konstnären J.E. Stenströms namn. Tidigare än man kunnat vänta kom detta smärtsamma dödsbud, även om man länge anat att hans hälsotillstånd inte var det allra bästa. Ännu när han för tre veckor sedan firade sin 75-årsdag var hans hälsa icke oroande, och han tillbringade dagen hos en broder i hembygden Vingåker. Två veckor senare inträdde en försämring med hjärtat, och på
tisdagsmorgonen avled han helt hastigt.
Med Stenström har en sann levnadskonstnär gått ur tiden. Han behövde inte gods och guld för att kunna njuta av tillvaron, hans glädjeämnen var av annat slag. En solig sommardag, en vårbäcks porlande, en pratstund i goda vänners lag, det gjorde honom glad och tillfreds med tillvaron. För honom var det mera värt om köparen uppskattade en målning än sedlarna.
Denna ljusa, glättiga, ideella syn på livet och tingen var betecknande för Stenström. Han satte naturen högt, han målade helst landskap och helst med sol, han kunde drömma bort timmar i studiet av myrornas ävlan. En hares skuttande förbi honom, där han satt vid sitt stafli, var en ständigt lika fängslande upplevelse. Men han tog inte avstånd från människorna, tvärt om. Han var obotligt optimist, när det gällde mänskligheten både som kollektiv och individer.
Kanske var det därför man så fäste sig vid Stenström. Det var en fest att tillsammans med honom prata bort en stund, att se honom sitta där obekymrad om tillvaron och tillfreds med hela världen, att höra honom berätta om sina upplevelser, medan skrattrynkorna drogs ihop till ett nät kring hans ögon.
Johan Stenström var ingen dussinmänniska. Som målare nådde han aldrig ärones tinnar och blev ej en av de stora i landet, men han målade med stor ambition, teknisk kunnighet och god blick för färgerna. En och annan gång åstadkom han dock arbeten, som stod i hög mästarklass. De många som besökt hans ateljé under hängbjörkarna vid Ställdalsvägen, måste ha sett och fängslats av två porträtt, som avbildar konstnärens föräldrar. Det är utsökt konst.
Stenström har farit vida omkring och han har prövat en mångfalld av yrken. Han har varit pyrotekniker och gjort utomordentligt vackra fyrverkerier, som glatt kungliga ögon. Han har varit gårskarl och prövat många andra yrken i Staterna. Men först och främst var han städse målaren och färgdiktaren. Det är betecknande, att hans gladaste minnen från Amerika hade sammanhang med en målarodyssé till Klippiga bergen.
Under en lång rad av år har nu Stenström målat landskap hemma i Sverige. Han bodde först i Stockholmstrakten, kom sedan till Vasselhyttan, där han målade tillsammans med Ingemar Hasselblad, och flyttade för ett tjugotal år sedan till Kopparberg. Här har han skaffat sig en trogen vänskara, som hör hemma i alla samhällsklasser. Var han gick fram mötte han vänner, och alla dessa känner, att han efterlämnar ett stort tomrum.
Närmast sörjande vid båren står hans maka samt syskon.
"Nedtecknat av Göran Stenström. Johan Edvard Stenströms bror Karl August Stenströms sonsons son."